Barnnet testar Grimsis – isländsk fisk du kan ge barnen med gott samvete

Fisk är det livsmedel svenska föräldrar räknar mest på. Hur många gånger i år blev det strömming, var kom laxen ifrån, och ansamlas kvicksilver i en fyraåring? Ingen annan vardagsråvara kräver den sortens huvudräkning innan man dukar fram den.

Vi har granskat korven, solkrämen och vällingen men aldrig fisken. När vi väl läste på hittade vi två saker som vände på bilden. Den fisk svenska myndigheter begränsar för barn är inte den importerade. Det är vildfångad fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Och tungmetallerna sitter i rovfiskarna högst upp i näringskedjan, inte i torsken och koljan.

Så vi bad Grimsis – ett familjeföretag i Bollebygd som importerat isländsk fisk direkt sedan 2005 – skicka tre produkter ur sortimentet: torskrygg, koljafilé och laxfilé. Sedan lät vi Barnnets testpanel i Västsverige laga och äta sig igenom dem under några veckor, med barn i åldrarna ett till tio vid bordet.

Slutbetyget blev 4,8 av 5. Men det som satte sig starkast under de här veckorna var inte betygen. Det var att kunna ställa fram fisk två, tre gånger i veckan utan att först kolla vilket hav den kom ifrån. Här är hela testet, inklusive det som inte fungerade.

Så testade vi

Allt det ovanstående spelar ingen roll om barnet spottar ut fisken. Produkterna gick därför ut till Barnnets testpanel i Västsverige, barnfamiljer med barn i åldrarna cirka ett till tio år: kräsna barn, uttalat fiskskeptiska barn, ett par som redan äter fisk gärna, och några föräldrar som själva var tveksamma till torsk en vanlig tisdag.

Familjerna lagade under några veckor, och de skulle laga vardagsmat – inte helgmiddagar. Vi gav dem fyra scenarier att ta sig igenom.

Familjerna satte betyg med barnens reaktion som tyngsta faktor, men vägde också in hur lätt fisken var att laga, hur den doftade i köket och hur ren och jämn filén var. Betygen nedan är vår sammanvägning av panelens omdömen, inte ett rakt medelvärde.

Torskryggen

Vi började där det spelar mest roll. Ska ett barn lära sig gilla fisk är torsken oftast ingången: mild, vit, saftig. Torskryggen är den tjocka, finaste delen av filén – krokfångad, MSC-märkt, skuren utan ben och skinn och styckfryst direkt på Island. 365 kr/kg för ett kilo, ner till 335 kr/kg om du köper tio.

Så lagade panelen den

I testfamiljerna blev det framför allt det klassiska: strimlad torskrygg panerad i vetemjöl, ägg och ströbröd, stekt gyllene i smör. Någon smög i riven parmesan i ströbrödet. Serverat med kokt potatis, ärtor och remoulad att doppa i. Andra tog den enkla vägen med torskrygg i ugnsform, smör, citronskivor och dill, 200 grader i knappt tjugo minuter.

Det första som noterades var doften, eller snarare frånvaron av den. Ingen tung fisklukt i köket, bara en svag havsarom. Det är vad man kan förvänta sig av fisk som filéats och frysts direkt efter fångst, och det är också den detalj som fick flest föräldrar att kommentera skillnaden mot butikens frysdisk.

Vad barnen tyckte

Fiskpinnarna gav testets tydligaste utslag. Barn som enligt sina föräldrar inte äter fisk åt upp portionen och bad om mer, vilket inte hade hänt med köpta fiskpinnar. Det som verkar avgöra är att formen och den knapriga paneringen är trygg och igenkännbar medan innehållet är hel, saftig torsk – flera barn påpekade själva att konsistensen var en annan.

Ugnstorsken landade sämre hos de yngsta. Den flagar sig i stora bitar, vilket de äldre barnen gillade men som gjorde den svår att få upp på en gaffel för de minsta. Där fungerade koljan bättre.

Föräldraperspektivet

Det praktiska först: filéerna är jämna och färdiga, inget rensande, inga ben, inget skinn, bara ta upp ur frysen. Men det som flest föräldrar återkom till var något annat. Torsk från Nordatlanten står inte på någon begränsningslista och är krokfångad med låg bifångst. Fiskpinnar två veckor i rad är bara middag. Invändningen var praktisk: paneringen kräver tre skålar och är ingen snabb vardagsmiddag. Ugnsvarianten löser det på tjugo minuter men ger inte samma reaktion från barnen.

Koljafilén

Koljan är mildare i smaken och lenare i konsistensen än torskryggen, och den är billigare: 275 kr/kg för ett kilo, ner till 255 kr/kg vid fem. I övrigt samma sak: krokfångad, MSC-märkt, filéad på Island utan ben och skinn. För flera av testfamiljerna blev koljan vardagsfavoriten.

Så lagade panelen den

Här gick panelen på gömma-strategin. En allt-i-ett fiskform med skivad potatis i botten, koljabitar ovanpå, en skvätt grädde, riven ost och dill – in i ugnen tills potatisen mjuknat. Andra gjorde en krämig fiskgratäng toppad med potatismos och ost. Ost och grädde rundar av smaken tills fisken knappt märks, vilket är precis poängen när barnet fortfarande är på väg.

Vad barnen tyckte

Koljan producerar inga stora reaktioner. Den vinner på det motsatta: i gratängform passerade den helt utan kommentar hos flera barn som annars protesterar mot fisk, och i den här åldersgruppen är utebliven kommentar det högsta betyg som finns. Hos ett- och tvååringarna var koljan den enda av de tre som fungerade helt utan invändningar – mjuk, nästan utan tuggmotstånd och benfri.

Föräldraperspektivet

Priset, den snälla smaken och att gratänger går att förbereda och slänga i ugnen. Koljan är också den av de tre som är billigast nog att bli riktig veckomat, och det är där tryggheten betyder något: det är den fisk som återkommer ofta som avgör vad ett barn får i sig över tid. Minuset är att koljan är lösare i köttet än torskryggen och därför ingen bra stekfisk – den mår bäst i form, gratäng eller soppa. Ett par föräldrar tyckte att smaken blev för anonym utan sås. För ett barn är det snarare en fördel.

Laxfilén

Laxen är testets enda feta fisk och dess enda odlade. Den kommer i färdiga portionsbitar, med skinn och utan ben, 298 kr/kg (320 kr/kg utan skinn). Grimsis lax är odlad, precis som nästan all lax du kan köpa. Skillnaden är att den är ASC-certifierad, vilket innebär krav på foder, miljöpåverkan, kemikalier och att medicinering bara får ske efter veterinärs diagnos.

Vi skriver ut det tydligt eftersom mycket av det som sägs om odlad lax på nätet är överdrivet, och för att den röda färgen kommer ur fodret även i en ASC-odling. Längre ned går vi igenom vad som gäller. Det som ASC köper dig är kontroll av odlingen, inte att laxen skulle vara vildfångad.

Påsen vi fick vägde 646 gram enligt etiketten, alltså knappt 200 kronor, och bäst före-datumet låg drygt fyra månader fram. Portionsbitarna ligger löst i påsen, så du tar upp det du behöver och lägger tillbaka resten.

Så lagade panelen den

Ugnsbakad med smör, citron och salt på 175 grader tills den precis flagade sig, serverad med potatismos och ärtor. Hemma på redaktionen blev det lax i gräddsås med ris, och i testpanelen krämig laxpasta med riven ost. Både såsen och pastan gjorde den barnvänlig direkt.

Vad barnen tyckte

Laxen delade panelen, och det är rimligt. Barnen som redan äter lax var mest entusiastiska av allt i hela testet och beskrev konsistensen som mjukare än den lax de brukar få. De mildhetskänsliga barnen tyckte tvärtom att den smakade för mycket fisk jämfört med torsken och koljan. Laxpastan fungerade genomgående, även hos barn som avvisade laxen i bit.

Det säger mer om laxens karaktär än om kvaliteten. Fet fisk smakar mer. Ett barn som just börjat med fisk bör börja med torsken.

Föräldraperspektivet

Näringsargumentet väger tyngst här. Det är också här den svenska fiskångesten brukar sitta som hårdast, eftersom fet lax är det Livsmedelsverket begränsar. Men bara när den är vildfångad i Östersjön, Vänern eller Vättern. Odlad lax står varken på den listan eller på kvicksilverlistan. Portionsbitarna gör den lätt att dosera: ta upp två, låt resten ligga kvar i frysen. Minusen är att skinnet delar meningarna vid bordet och att fet fisk blir torr om den bakas för länge. Den är klar tidigare än man tror.

Betygen i detalj

Vi sätter inte ett rakt snitt. Delbetygen viktas efter vad som avgör om du blir nöjd med just den här typen av produkt: hur väl den fungerar på ett barns tallrik väger tyngre än hur imponerande råvaran är.

Slutomdöme

Det här är tre produkter från en enda leverantör, provade under några veckor av vår testpanel. Det säger att Grimsis fisk håller hög klass och att barn äter den. Det säger ingenting om hur den står sig mot till exempel en MSC-märkt torskrygg från en välsorterad fiskdisk, för den jämförelsen har vi inte gjort.

Därför spelar det roll var fisken kommer ifrån

Fisk är nyttigt. Fisk är också en av de effektivaste vägarna in i kroppen för vissa miljögifter, och det beror inte på fisken utan på kedjan. Rovfisk äter mindre fisk som äter ännu mindre fisk, och för varje steg koncentreras fettlösliga ämnen som dioxiner och PCB. En stor, fet rovfisk kan bära halter många gånger högre än vattnet den simmar i. Det heter bioackumulering, och det är själva anledningen till att ursprunget spelar roll.

Det är den svenska fisken myndigheterna varnar för

Sverige har ett undantag i EU-lagstiftningen som gör det tillåtet att sälja fisk från Östersjöområdet med högre dioxin- och PCB-halter än EU annars accepterar, mot att konsumenterna informeras med kostråd.

Kostråden ser ut så här: barn upp till 18 år, den som vill bli gravid i framtiden, gravida och ammande bör inte äta den här fisken oftare än två till tre gånger om året. Det gäller vildfångad lax, öring och strömming från hela Östersjön, vildfångad lax, öring och sik från Vänern och Vättern, röding från Vättern samt ål.

Alltså: den lokala, till synes självklart naturliga fisken. Samtidigt som det allmänna rådet är att äta fisk två till tre gånger i veckan.

Tungmetallerna – det som oroar flest föräldrar

Vid fiskdisken är det sällan dioxiner man står och tänker på. Det är kvicksilver, och frågan är alltid densamma: byggs det upp i barnet?

Kvicksilver ansamlas, det stämmer. Livsmedelsverket är tydliga med att det byggs upp i kroppen under flera månader och förs vidare till barnet via både moderkaka och bröstmjölk. Men metylkvicksilver, den form som finns i fisk, har en halveringstid i människokroppen på ungefär femtio dagar. Det byggs alltså upp och bryts ned igen, och nivån styrs av vad som återkommer på tallriken vecka efter vecka. Jämför med PFAS och dioxiner, där halveringstiden mäts i år.

Och kvicksilvret sitter högst upp i kedjan. Livsmedelsverkets begränsningsråd gäller abborre, gädda, gös och lake, och stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, havskatt, marulk, haj och ål – högst två till tre gånger om året för gravida, ammande och den som planerar barn. Torsk, kolja och lax finns inte på den listan. De fångas unga och äter längre ner i näringskedjan än tonfisk och hälleflundra, och hinner därför aldrig samla på sig samma halter.

Det syns i lagstiftningen också. EU:s gränsvärden för kvicksilver är tredelade: 1,0 mg/kg i rovfiskarna längst upp i kedjan, som tonfisk, svärdfisk, haj, marlin och stor hälleflundra. 0,50 mg/kg som allmän nivå, där koljan hamnar. Och 0,30 mg/kg för en särskild lista som bland annat torsk, lax, sej och vitling står på. Kravet är alltså mer än tre gånger strängare på torsken än på tonfisken.

Sedan Island. Matís, Islands livsmedelsforskningsinstitut, har övervakat oönskade ämnen i isländsk sjömat sedan 2003, med ett uppehåll mellan 2013 och 2017, och publicerar resultaten i en årsrapport. Kvicksilver, kadmium och bly har genomgående legat under EU:s gränsvärden, och samtliga prover i 2025 års rapport gjorde det.

Med torsk och kolja från Nordatlanten behöver du inte räkna. Inte komma ihåg hur många gånger i år det blev fisk, inte kontrollera vilken sjö den simmade i.

Samma sak gäller kräftorna. När EU:s gränsvärden för PFAS började gälla i januari 2023 klarade kräftor från bland andra Vänern och Vättern inte kraven och får sedan dess inte säljas, och länsstyrelserna kring Vättern har fört in dem i de lokala kostråden med samma gräns: två till tre gånger om året för barn, gravida och ammande. Kräftskiva är ungefär det mest svenska som finns.

Men odlad lax då – är den inte världens giftigaste mat?

Det påståendet cirkulerar flitigt, och vi hade det med i ett tidigt utkast av den här artikeln innan vi kontrollerade det och tog bort det.

Norsk odlad lax hör tvärtom till de fetare fiskar som har lägst halter av dioxiner och PCB. Jämfört med vildfångad fet fisk från Östersjön ligger den långt under, och Livsmedelsverkets begränsningsråd omfattar heller inte odlad lax – de gäller den vildfångade laxen från Östersjön, Vänern och Vättern. Skälet är okomplicerat: odlad lax lever kort och äter ett foder som till stor del är växtbaserat, i stället för att i åratal beta i sig gifter uppåt i näringskedjan.

Det betyder inte att laxodling är oproblematisk. Kritiken finns, men den handlar om annat: lakseluss, rymningar, foderråvarornas ursprung och tätheten i kassarna. Det är en miljö- och djurvälfärdsfråga snarare än en gifthalt i din stekpanna, och det är värt att hålla isär de två.

En sak stämmer däremot i den där virala listan. Odlad lax utan tillsatser har blekt, nästan gråvitt kött. Den röda färgen kommer från astaxantin, ett ämne vild lax får i sig när den äter kräftdjur och som odlad lax får via fodret – oftast i en syntetiskt framställd variant. Odlaren doserar mot en särskild färgskala, SalmoFan, för att träffa rätt nyans.

Astaxantin är godkänt som fodertillsats och fyller också en biologisk funktion för fisken, så det är inte fråga om ren kosmetika. Men det är värt att veta att den djupröda färgen är ett odlingsbeslut, inte ett kvitto på vildfångst. Det gäller ASC-certifierad lax lika mycket som annan odlad lax, alltså även den vi har testat här.

Vad som faktiskt skiljer den isländska fisken

Island ligger isolerat i Nordatlanten, utan tung industri, med mycket begränsat storskaligt jordbruk och med el som i praktiken helt kommer från förnybara källor, och det syns i mätningarna.

I en studie publicerad 2014 analyserades muskelkött från tretton kommersiella fiskarter från isländska fiskevatten. Resultatet: inga PFAS-ämnen alls kunde detekteras i den ätbara delen, med ett enda undantag på 0,05 nanogram per gram i sej. Forskarnas slutsats var att fisk från de isländska fiskevattnen sannolikt inte är någon viktig exponeringskälla för PFAS. De högre halterna hittades där de brukar hamna: i lever och rom, inte i filén.

Grimsis vita fisk – torsk, kolja, havskatt, vitling – är dessutom krokfångad med lina och långrev i stället för bottentrålad. Det ger låg bifångst och mindre skada på botten, och fisken filéas och fryses lokalt på Island innan den transporteras direkt till Sverige. Undantagen i sortimentet är ärligt utskrivna på deras egen sida: sejen är trålad och rödspättan tas med snurrevad.

Vad barn faktiskt får ut av fisk

Livsmedelsverkets råd är att både barn och vuxna äter fisk två till tre gånger i veckan och varierar mellan magra och feta sorter. Testtrion täcker precis det: två magra vita och en fet.

• Omega-3 (DHA och EPA): fet fisk som lax är den viktigaste matkällan. DHA bidrar till normal synutveckling hos spädbarn, och mammans DHA-intag under graviditet och amning bidrar till fostrets och det ammade barnets normala hjärnutveckling. Det är en byggsten i en normal utveckling, inte något som gör barn smartare.
• D-vitamin: fisk är vår viktigaste matkälla, men det sitter i fettet. Fet fisk som lax innehåller mångdubbelt mer än mager torsk och kolja. Räkna inte med att vit fisk täcker D-vitaminbehovet – för det behövs fet fisk, berikade produkter eller D-droppar.
• Jod: här är det tvärtom. Mager vit fisk som torsk och kolja hör till de allra bästa jodkällorna, och jod är ett av de näringsämnen som är svårast att få i sig tillräckligt av.
• Selen, B12 och protein: finns i all fisk, oavsett fetthalt.

Och en nyansering, för vi gillar inte överdrifter: fisk är en del av en varierad kost, inte ett superlivsmedel. Just därför spelar ursprunget roll, och att torsken och koljan är krokfångade i Nordatlanten kring Island, alltså utanför de vatten Livsmedelsverket har begränsningsråd för, är precis det som gjorde dem trygga att servera panelens barn så ofta som testet krävde.

Passar dig som – och mindre för dig som

Så beställer du

Grimsis startade i januari 2005, när Kristina Andersson och Tryggvi Leifur Óttarsson skickade den första fiskpallen från Island till Kristinas föräldrars gårdsbutik i Bollebygd. Tryggvi är uppvuxen i Ólafsvík på Snæfellsnes och har byggt relationerna med fiskarna där sedan dess. Familjen flyttade till Sverige 2008.

• Hela sortimentet och aktuella priser: grimsis.se/fisk
• Produkterna i testet: torskrygg 365 kr/kg · koljafilé 275 kr/kg · laxfilé med skinn 298 kr/kg (kontrollerat 19 augusti 2026)
• Beställ: [email protected] eller 033-28 90 95
• Gårdsbutiken: Rinnavägen 10 G, Bollebygd. Måndag–fredag 10–16 (lunchstängt 12–13), torsdag 10–18, sista lördagen i månaden 11–14
• Återförsäljare: se hela listan hos Grimsis

Vanliga frågor

Är Grimsis fisk vildfångad?

Den vita fisken är det. Torsk, kolja, havskatt och vitling är krokfångade med lina och långrev i isländska vatten, och de är MSC-märkta. Laxen och fjällrödingen är däremot odlade och ASC-certifierade. Sejen trålas och rödspättan tas med snurrevad.

Ansamlas tungmetaller i barnet av att äta den här fisken?

Inte i nivåer som spelar roll. Kvicksilver ansamlas i kroppen, men det sitter framför allt i rovfiskarna högst upp i näringskedjan: abborre, gädda, gös, lake, färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, havskatt, marulk, haj och ål. Det är de arterna Livsmedelsverket sätter en gräns på två till tre gånger om året för. Torsk, kolja och lax står inte där.

EU:s gränsvärde för kvicksilver är dessutom mer än tre gånger strängare för torsk (0,30 mg/kg) än för rovfiskarna (1,0 mg/kg), och Matís, Islands livsmedelsforskningsinstitut, har mätt kvicksilver, kadmium och bly i isländsk sjömat sedan 2003 med resultat genomgående under EU:s gränsvärden – samtliga prover i 2025 års rapport inkluderade. Metylkvicksilver har dessutom en halveringstid i kroppen på ungefär femtio dagar, så det är det regelbundna valet av fiskart som styr, inte enstaka middagar.

Hur ofta kan barn äta den här fisken?

Livsmedelsverkets allmänna råd är fisk två till tre gånger i veckan, varierat mellan magra och feta sorter. Begränsningsrådet på två till tre gånger per år gäller vildfångad fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern samt ål – alltså inte isländsk torsk, kolja eller odlad ASC-lax.

Är odlad lax sämre än vildfångad?

Inte när det gäller dioxiner och PCB. Odlad lax har lägre halter än vildfångad fet fisk från Östersjön, och Livsmedelsverkets begränsningsråd omfattar inte odlad lax. Kritiken mot laxodling handlar om annat: lakseluss, rymningar, foderråvaror och odlingstäthet. Där gör en ASC-certifiering skillnad, men den gör inte laxen vildfångad.

Och den röda färgen kommer från astaxantin i fodret, i odlad lax oftast en syntetiskt framställd variant. Det gäller ASC-lax också.

Vilken produkt ska jag börja med om barnet inte äter fisk?

Torskryggen, panerad och stekt som hemgjorda fiskpinnar. Det var testets tydligaste framgång hos fiskskeptiska barn. Är barnet under två år är koljan i gratäng ett bättre första steg, med mjukare konsistens och mildare smak.

Går det att få fisken hemskickad?

Grimsis har ingen egen webbutik och anger ingen frakt någonstans på sin webbplats. Men bland återförsäljarna finns Brobergs Mat, en näthandel som tar emot beställningar online och kör ut på bestämda leveransdagar till ett fyrtiotal orter, från Luleå i norr till Ystad i söder. Deras fisksortiment är i praktiken samma lista som Grimsis. I övrigt gäller gårdsbutiken i Bollebygd, någon av de dryga hundra återförsäljarna, eller beställning per telefon och mejl.

Läs mer på Barnnet

• Barnnet testar Gröna Gårdar – vårt test av kött från gräsuppfödda, KRAV-certifierade svenska gårdar
• Avgifta barnens vardag – 10 råd som faktiskt gör skillnad
• Ekologisk välling och gröt – Barnnet testar Unna
• Ghee Easy – smörets smör för vardagsmat
• Husmorsknep för barnfamiljer – bland annat hur du får bort fiskoset och fläckarna efteråt