Begagnade leksaker: kedjorna sorterar på ett årtal som sällan står på leksaken

Vänd på en gammal badanka från loppisen och leta efter tillverkningsåret. Oftast står det inte där. Ändå är det årtalet som fyra av Sveriges största second hand-kedjor sorterar gamla plastleksaker efter: Myrorna drar gränsen vid 2007, Erikshjälpen vid 2013, Stockholms Stadsmission vid 2016 och Läkarmissionen tio år bakåt.

Myndigheterna har inte bett om något årtal. Checklistan som Kemikalieinspektionen skrivit till företag som säljer begagnade leksaker ber dem sortera på material, lukt och yta, och EU-rätten har aldrig krävt att en leksak märks med tillverkningsår. Myrorna är den enda kedjan som kräver årtalsmärkning. När vi gick igenom Myrornas egen webbshop låg 15 leksaker ute, och ingen av dem angav något årtal.

Lagen som kedjorna hänvisar till är dessutom strängare än deras egna regler. Ftalatförbudet i EU:s kemikalielagstiftning gäller varje gång ett företag säljer vidare en leksak, också en begagnad, och det saknar datumundantag. Det står inte i någon av myndigheternas vägledningar.

På Tradera, Blocket och loppisen finns ingen regel alls. I september låg bland annat en badleksak i mjukplast märkt 1977 och en tysk plastdocka från 60-talet till salu på Tradera.

Begagnat behöver du ändå inte vara rädd för. Risken sitter i en smal grupp, mjuk plast med några år på nacken, och testet tar tio sekunder i handen: går plasten att böja, luktar den starkt, känns ytan klibbig eller fet? Trä, pussel och böcker ligger utanför frågan, och hårdplast har betydligt lägre risk.

Testet som tar tio sekunder

Kemikalieinspektionens kriterier är sinnliga, inte kalendariska. Det är en medveten ordning, för som du ska få se längre ner går tillverkningsåret sällan att läsa av. Materialet, lukten och ytan går alltid att pröva i handen.

Barnnets granskning: fyra kedjor, tre årtal och en checklista utan årtal

Vi läste de publicerade mottagnings- och annonsreglerna hos fem av landets stora second hand-kedjor och hos två av de största marknadsplatserna där privatpersoner säljer begagnat till varandra. Vi ställde ingen fråga till någon av dem. Vi läste vad de själva publicerar, och återger det ordagrant.

Räknat på ett verkligt exempel landar kedjorna på samma svar

Säg att du rensar barnkammaren och hittar en mjuk plastfigur du minns att ni köpte omkring 2010. Så här faller den ut:

• Erikshjälpen, Stadsmissionen och Läkarmissionen nekar den. Den är äldre än 2013, äldre än 2016 och äldre än tio år.
• Myrorna tar emot den bara om den bär ett årtal, är CE-märkt och inte luktar plast. Tre villkor som en sexton år gammal mjukplastfigur sällan uppfyller samtidigt. Sannolikt nekas den.
• Röda Korset har ingen central regel. Butiken avgör.
• Tradera och Blocket ställer ingen fråga alls.

Det är alltså inte så att kedjorna drar åt olika håll i praktiken. De fyra som har en skriven regel landar med stor sannolikhet i samma beslut på just den här varan. Skillnaden i utfall uppstår någon annanstans: mellan kedjorna, som sorterar, och marknadsplatserna, som inte gör det. Och där byter de flesta begagnade leksaker ägare.

Följs reglerna? Det går inte att se utifrån

En regel är en sak, tillämpningen en annan. Och här finns ett problem som gäller alla sju kanalerna: en volontär bakom en sorteringsdisk står med samma svårighet som du på loppisen. Årtalet finns sällan på leksaken.

Myrorna är det tydligaste exemplet på att det skaver, för kedjan har två olika regler på sin egen sajt. På inlämningssidan står att de inte tar emot ”mjuka och böjliga plastleksaker eller elektriska leksaker tillverkade innan 2007”. I webbshoppens leksakskategori står i stället att ”vi varken tar emot eller säljer plastleksaker som är äldre än tio år, bland annat med hänsyn till de nya kemikalieregler som infördes 2007”. Den andra formuleringen omfattar all plast, inte bara mjuk, och drar gränsen nio år senare.

Formuleringen ”äldre än tio år” plus hänvisningen till 2007 återkommer dessutom nästan ordagrant hos Läkarmissionen. Samma mening tycks alltså cirkulera mellan kedjorna, och den innehåller två olika tidsangivelser oavsett var den står.

Vi tittade också på vad Myrorna faktiskt säljer i sin webbshop. I leksakskategorin låg 15 annonser vid vår genomgång, och ingen av dem angav något årtal. Där fanns Pokémonfigurer, Schleichhästar, Duplo, Mumintroll och ett dockhus, beskrivna med märke och innehåll men utan ålder. En köpare kan alltså inte tillämpa kedjans egen regel på kedjans eget sortiment. Flera kedjor säljer dessutom på Tradera, där deras regler inte visas för köparen alls.

Det som skiljer är att nästan ingen sorterar på det myndigheten ber om

Räknat den 1 september 2026 finns tre olika årtalsgränser i bruk: 2007, 2013 och 2016. Stadsmissionens fasta 2016 och Läkarmissionens rullande tioårsregel pekar på ungefär samma tidpunkt i år, men de glider isär från 2027 och framåt.

Det intressanta är inte spridningen mellan årtalen. Det är att fyra kedjor har valt att sortera på ett årtal när myndighetens instruktion till dem inte innehåller något årtal, utan ber dem sortera på material, lukt och yta. Myrorna är den enda som tagit med lukten. Den kedjan är därmed närmast myndighetens kriterium, och inte, som det kan se ut vid en snabb läsning, den krångligaste.

Ett årtal har förstås ett praktiskt företräde. Det går att lära ut på tio sekunder till en volontär med en kö av säckar bakom sig, och det kräver ingen bedömning. Nackdelen är att det förutsätter en uppgift som sällan finns på varan.

Årtalen är trubbigare än de ser ut

Kedjorna hänvisar till två olika regelverk, och båda hänvisningarna är korrekta. Ftalatbegränsningen för DEHP, DBP och BBP i leksaker gäller sedan den 16 januari 2007. Leksaksdirektivets kemikaliekrav tillämpas sedan den 20 juli 2013. Det som gör årtalen trubbiga som sorteringsregel är något annat.

Slutsatsen är inte att årtalet saknar värde. Ju äldre en mjukplastleksak är, desto större är sannolikheten att den innehåller ämnen som senare begränsats. Slutsatsen är att årtalet är ett sannolikhetsmått och inte ett besked. Och att det sällan går att avläsa på varan, vilket är precis varför myndighetens egen checklista ber säljarna sortera på något annat.

Den fråga ingen ställer: får en butik sälja en gammal mjukplastdocka?

Kemikalieinspektionens checklista till företag är rådgivande. Den använder ord som ”rensa bort”, inte ”det är förbjudet”, och den nämner varken leksaksdirektivet eller REACH. Läser man regelverken själv finns det däremot en skarp kant som ingen av vägledningarna pekar ut.

Övergångsregeln som lät gamla lager säljas ut efter 2013 ligger i leksaksdirektivet och gäller bara det direktivets kemikaliekrav. Ftalatförbudet ligger någon annanstans, i REACH, och det regelverket är byggt på ett annat sätt. Där betyder ”utsläppande på marknaden” varje leverans till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt. Inte bara första gången en vara når marknaden.

Second hand-kedjorna är ekonomiska aktörer när de säljer. Leksaksdirektivet räknar dit varje leverans i samband med kommersiell verksamhet, ”mot betalning eller gratis”, och att verksamheten drivs ideellt spelar ingen roll. Det är alltså inte en teoretisk kategori: de fyra kedjor som skrivit ner en åldersgräns har gjort det som distributörer, inte som privatpersoner.

Marknadsplatserna slipper inte heller

Sedan den 13 december 2024 gäller EU:s produktsäkerhetsförordning, som uttryckligen omfattar begagnade varor och lägger egna skyldigheter på den som driver en onlinemarknadsplats: en registrerad kontaktpunkt i EU:s varningssystem Safety Gate, en kontaktpunkt för konsumenter, interna rutiner för produktsäkerhet, borttagning av annonser för farliga produkter inom två arbetsdagar när en myndighet begär det, och hantering av anmälningar inom tre.

Den nya leksaksförordningen skriver dessutom ut kopplingen i klartext: säkerheten hos begagnade leksaker som redan finns på unionsmarknaden omfattas av produktsäkerhetsförordningen.

Att Blockets annonseringsregler och Traderas lista över otillåtna varor ändå inte nämner leksakers ålder eller kemikalieinnehåll betyder alltså inte att frågan ligger utanför deras ansvar. Det betyder att ingen har krävt av dem att skriva något om den.

Och på loppisen finns ingen alls

Ju mer informell kanalen är, desto mindre tillsyn finns det. Det är värt att se hela trappan på en gång, för den är brantare än man tror.

• Second hand-kedjorna säljer i sin verksamhet. Leksaksdirektivets krav på distributörer gäller dem, REACH gäller dem, och Kemikalieinspektionen har en checklista skriven just till dem.
• Tradera och Blocket har egna skyldigheter enligt produktsäkerhetsförordningen sedan december 2024: kontaktpunkt i Safety Gate, interna rutiner, borttagning av annonser för farliga produkter inom två arbetsdagar.
• Loppisen, bakluckeloppisen, förskolans vårmarknad, Facebook-gruppen och lådan märkt ”bortskänkes” i trapphuset har ingen motsvarighet till något av det. Säljaren är privatperson och därmed ingen ekonomisk aktör. Det finns ingen marknadsplatsleverantör som kan föreläggas. Det finns inget kontrollorgan över huvud taget.

Det är alltså inte olagligt att sälja en trettio år gammal badanka på en loppis. Det är oreglerat, vilket är en annan sak. Skillnaden spelar roll för dig som köpare: ingen har tittat på leksaken innan den hamnar i din hand, ingen kan åläggas att ta bort den, och det finns ingen att vända sig till om den visar sig innehålla något den inte borde.

Det gör bedömningen i handen till det enda filter som finns kvar. Går plasten att böja, luktar den, klibbar den. Det är därför myndighetens råd ser ut som det gör.

Utbudet på andrahandsmarknaden

Vi räknade utbudet på Tradera den 1 september 2026, en av Sveriges största marknadsplatser för begagnat, och klassade annonsrubrikerna efter om säljaren själv daterar föremålet till före 2013.

Räkningen har en inbyggd svaghet som vi redovisar direkt: nio av tretton söktermer innehåller själva ett åldersord. Att 78 av 79 rubriker under ”retro leksak” är åldersmärkta säger mest att söket fungerar. De fyra neutrala sökningarna är de som säger något, och de spretar. Bland ”badleksaker” var 10 av 73 granskade rubriker åldersmärkta och bland ”badanka” 5 av 46, alltså omkring 14 respektive 11 procent, i just de kategorier Kemikalieinspektionen namnger. Bland ”plastleksaker” och ”plastdocka” var andelen betydligt högre, 24 av 39 och 13 av 16, men de sökningarna gav också få träffar.

Visa alla tretton sökningar

Sökning	Träffar	Åldersmärkta rubriker
retro leksak	500+	78 av 79
vintage leksak	500+	76 av 77
docka 70-tal	500+	73 av 79
docka 80-tal	500+	72 av 80
docka 90-tal	411	67 av 79
leksak 80-tal	227	55 av 80
leksak 70-tal	197	61 av 80
leksak 90-tal	171	64 av 77
badleksaker	80	10 av 73
leksaksfigurer retro	70	52 av 80
badanka	47	5 av 46
plastleksaker	39	24 av 39
plastdocka	20	13 av 16

Tradera 1 september 2026 kl. 08:41. Traderas träffräknare visar ”500+” och inte exakta tal över 500. Antalet granskade rubriker varierar eftersom dubbletter av samma annons räknats en gång.

Bland annonserna finns precis de varor Kemikalieinspektionen nämner vid namn. En säljare erbjuder en samling badankor i gummi daterade till 1900-talet, en annan en grön groda i badleksaksplast märkt Masudaya 1977, en tredje en tysk plastdocka från 60-talet. Ingen av dem strider mot Traderas regler, av det enkla skälet att Tradera inte har några regler om det här.

Två reservationer. En annons som säger 70-tal kan gälla en trälåda, ett pussel eller en bok, så siffrorna beskriver utbudet och inte antalet riskabla föremål. Och en stor del av retroutbudet köps av samlare och till äldre barn, där dosen är nära noll oavsett vad plasten innehåller. Utbudet är alltså inte samma sak som antalet exponerade småbarn.

Vad Kemikalieinspektionen säger, och till vem

Det finns två råd, inte ett, och skillnaden mellan dem är den här artikelns viktigaste fynd. Det ena är skrivet till dig som förälder. Det andra är skrivet till företag som säljer begagnade leksaker, alltså till second hand-kedjorna. Båda är framtagna tillsammans med Elsäkerhetsverket och Konsumentverket.

Läs den andra rutan en gång till. Myndighetens instruktion till säljarna innehåller inget årtal att sortera efter. Kriterierna är material, lukt och yta. Årtalet 2013 står med som förklaring till varför äldre leksaker oftare är problematiska, inte som ett verktyg någon ska tillämpa vid en sorteringsdisk.

Rensa bort gamla leksaker som är av mjuk plast, luktar starkt eller är klibbiga och feta.

Kemikalieinspektionen, Elsäkerhetsverket och Konsumentverket, i checklistan till företag som säljer begagnade leksaker

Rådet är dessutom försiktighetsbaserat. Myndigheten har inte räknat fram hur mycket ett barn får i sig av en gammal badanka och konstaterat att det är för mycket. Den konstaterar att halterna är höga, att exponeringen är okänd, att varugruppen är utbytbar och att små barn är känsliga. Det är en rimlig hållning när alternativet är gratis, och det är skälet till att rådet formuleras som ”rensa bort” och inte som en siffra.

Checklistan tar också upp risker som inte har med kemikalier att göra: delar som kan lossna och sväljas, långa band, starka magneter och batteriluckor ett barn kan öppna. Knappcellsbatterier nämns särskilt. Samma slags fel dyker upp på nya leksaker som blir återkallade.

Leksakerna ni redan har hemma

Du behöver inte gå igenom hela barnkammaren. Börja där exponeringen finns och sluta där den tar slut.

• Badleksakerna först. De är mjukplast, de ligger blöta och varma, och de hamnar i munnen. Det är den enda kategori där både material, användning och ålder ofta pekar åt samma håll.
• Sedan det yngsta barnet suger på. Bitleksaker, dockor som följer med i sängen, mjuka figurer. Har barnet fyllt tre år är den här sorteringen betydligt mindre angelägen.
• Resten kan vänta. Klossar, pussel, bilar i hårdplast, spel. Kemikalieinspektionen skriver att riskerna inte är lika stora där.

Kassen från mormor

Det vanliga fallet är inte ett besök, det är att någon kommer med en kasse gamla leksaker i present. Det är en social situation, inte en kemisk. Sortera den som vilken kasse som helst när den är inburen, behåll det som går och lämna mjukplasten på återvinningscentralen. Ett barn som leker en eftermiddag med en gammal docka hos far- eller morföräldrarna är inte det du behöver lägga energi på.

Vilken container på återvinningscentralen?

Kemikalieinspektionen skriver ”återvinningscentral” utan att säga var. Plastleksaker är inte förpackningar och hör därför inte i plaståtervinningen. De sorteras normalt som brännbart eller restavfall, och innehåller de elektronik eller batterier lämnas de som elavfall. Kommunernas sorteringsguider skiljer sig åt, så kolla din egen. De är inte klassade som farligt avfall.

Och förskolan?

Förskolans leksakslåda ligger utanför din kontroll och är för många barn en större exponering än hemmet. Reglerna som styr den är inte samma som gäller dig privat. Det finns inget skäl att göra det till en konflikt, men Kemikalieinspektionens checklista är kort, offentlig och lätt att skicka vidare om frågan kommer upp på ett föräldramöte.

Det här behöver du inte oroa dig för

Den här texten handlar om en smal varugrupp, och det finns en risk att den läses bredare än den är. Så vi säger det uttryckligen.

• Begagnat i sig. Myndigheten öppnar sitt eget råd med att begagnat oftast är det hållbara valet. Undantaget är gammal mjukplast, inte second hand som idé.
• Träleksaker och pussel. Utanför riskbedömningen enligt Kemikalieinspektionen. Flagnande färg på riktigt gamla träleksaker är en separat och mindre fråga.
• Gosedjur. Textil, inte mjukplast.
• Enstaka exponering. Ämnena verkar över tid och genom summan av allt barnet utsätts för. En eftermiddag med en gammal docka är inte det som avgör.
• Och mat väger tyngre än leksaker. För de flesta barn kommer merparten av ftalatintaget från maten, inte från leksakslådan. Vill du minska den totala exponeringen finns effektivare åtgärder i vår guide till att avgifta barnens vardag.

Fördjupning: hur farligt är det egentligen? Från halt till dos

Hur farligt är det egentligen? Från halt till dos

Nästan alla siffror i den här debatten mäter samma sak: hur mycket av ett ämne som finns i plasten. Ingen av dem mäter hur mycket som hamnar i ett barn. Det är två olika storheter, och avståndet mellan dem är stort nog att det är värt ett eget avsnitt.

Halten mäter innehåll, dosen mäter barnet

Gränsvärdet för ftalater i leksaker är 0,1 viktprocent av det mjukgjorda materialet, räknat på de reglerade ftalaterna sammantaget. Det talet beskriver vad som finns i plasten. Det säger ingenting i sig om hur mycket som hamnar i ett barn.

Den frågan har däremot räknats på, och av EU:s egen vetenskapliga kommitté. Inför förbuden arbetade CSTEE aldrig med halter. De satte tolerabla dagliga intag och migrationsvärden, alltså mått på dos. I yttrandet från november 1998 landade de tolerabla intagen på 37 mikrogram per kilo kroppsvikt och dygn för DEHP, 150 för DINP och 100 för DBP.

Sedan uppskattade de vad ett barn faktiskt fick i sig. För ett barn på åtta kilo som hade PVC-leksaker i munnen tre timmar om dagen beräknades det högsta dagliga intaget till omkring 200 mikrogram per kilo kroppsvikt, för både DEHP och DINP.

Så såg proportionerna ut när förbuden kom

DEHP: tolerabelt intag 37 mikrogram per kilo och dygn. Uppskattat intag i värsta fall 200. Alltså drygt fem gånger över. Kommittén skrev att säkerhetsmarginalen ”raises clear concern”.

DINP: tolerabelt intag 150, uppskattat intag 200. Säkerhetsmarginalen låg under den de själva rekommenderat, vilket de beskrev som ”some concern”.

Det är alltså inte 400 gånger. Det är en handfull gånger, i ett värstafallsscenario som förutsätter tre timmars munnande om dagen. Att marginalen ändå var för liten är precis skälet till att ämnena förbjöds.

Därför är ”400 gånger över gränsen” lätt att missförstå

Göteborgsstudiens mest citerade fynd är att flera gamla bollar innehöll ftalater motsvarande drygt 40 procent av vikten, vilket är 400 gånger gränsvärdet. Siffran är korrekt, och den beskriver något viktigt. Men den jämför en halt med ett innehållsgränsvärde, inte en dos med en hälsogräns.

Mjuk PVC består till stor del av mjukgörare. Utan dem är materialet hårt. Branschen har uppgett till Echa att typhalten ligger mellan 25 och 50 viktprocent, och EU:s egen riskbedömning av DEHP anger omkring 30 procent som typvärde. I leksaker hamnar den ofta i det övre spannet: de leksaker som analyserats i EU:s underlag innehöll mellan 38 och 54 viktprocent.

En boll där mjukgöraren utgör fyrtio viktprocent är därför inte en förorenad boll. Det är en helt vanlig mjukplastboll, tillverkad på det sätt mjukplast alltid tillverkades innan ämnena förbjöds. Nästan varje mjuk PVC-leksak från den tiden ligger några hundra gånger över ett gränsvärde satt nära noll. Talet beskriver vad materialet är, inte hur farligt föremålet är.

Varför gränsen mäter innehåll och inte dos

Det finns en dokumenterad förklaring, och den handlar om mätteknik. I ett yttrande i september 1999 underkände den vetenskapliga kommittén båda de metoder som tagits fram för att mäta migration ur leksaker. Spridningen mellan laboratorierna var för stor: metoderna var, med kommitténs ord, inte lämpliga för tillsynsändamål.

Två månader senare införde kommissionen ett förbud i stället, och skrev ut resonemanget i klartext. Utan en validerad mätmetod var det ”inte genomförbart att garantera en konsekvent hög skyddsnivå för barns hälsa genom att fastställa gränser för migration”. Haltgränsen blev nödlösningen.

Och där, i skäl 37, står vad talet 0,1 viktprocent faktiskt betyder. Beslutet ska ”eliminera avsiktlig användning” av ftalaterna som mjukgörare, samtidigt som det medger att de kan förekomma i spårmängder upp till 0,1 viktprocent, vilket beskrivs som ”en nivå som medger oavsiktliga föroreningar”.

Det är alltså en föroreningstolerans, inte en dosgräns. Talet svarar på frågan hur lite som kan finnas kvar utan att någon har tillsatt det med flit. Det svarar inte på frågan vid vilken nivå ett barn tar skada. Gränsen är dessutom strängare än den kemikalierättsliga klassificeringströskeln för samma ämnen, som ligger på 0,3 procent, vilket är ännu ett tecken på att den inte är framräknad ur en dos.

Förordningen från 2018 beskriver nivån på två sätt som är värda att hålla isär. Det ena är funktionellt: gränsen ska ”på ett effektivt sätt motverka användningen” av ftalaterna. Det andra är hälsobaserat: Echas riskbedömningskommitté ansåg att en halt på 0,1 procent eller lägre ”krävs för att hantera risken för människors hälsa”, och kommissionen bedömde att ämnena utgör en oacceptabel hälsorisk vid eller över den halten. Båda formuleringarna står i samma text.

Poängen för den som läser en larmrubrik är ändå enkel. Gränsen mäter halt i plasten, inte dos i ett barn. Att jämföra en uppmätt halt med den säger hur mycket ämne materialet innehåller, inte hur nära en hälsogräns barnet ligger.

Var vi står i dag

Sedan dess har både riktvärdet och exponeringen räknats om. EFSA satte 2019 ett gemensamt, uttryckligen tillfälligt, tolerabelt intag på 50 mikrogram per kilo kroppsvikt och dygn för DEHP, DBP, BBP och DINP tillsammans, uttryckt som DEHP-ekvivalenter. Echas riskbedömningskommitté uppskattade samma år ett spädbarns samlade DEHP-exponering från alla källor till omkring 12 mikrogram per kilo och dygn i typfallet och drygt 56 i ett rimligt värsta fall. Alltså i häradet av riktvärdet, inte hundratals gånger över.

Litteraturen är dock inte enig. Kanadensiska myndigheters skattningar från 1998 låg betydligt högre, med 44 mikrogram per kilo och dygn i medel för leksaker och 120 för nappar. Spridningen mellan bedömningarna är alltså stor, och den beror på hur länge man antar att ett barn har saker i munnen.

Och halterna i svenska barn sjunker

Det här är den uppgift som saknas i nästan all rapportering om ämnet, och den är den mest lugnande som finns. Inom Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning mäts ftalatmetaboliter i urin hos fyraåringar i Stockholm. Tidsserien har nu fyra mätpunkter: 1998 till 2000, 2015, 2019 till 2021 och 2024.

Utvecklingen är entydig. Halterna av DEHP-metaboliter sjunker med omkring 65 procent per tioårsperiod, DBP med ungefär 60 procent och BBzP med 66. I den senaste rapporten, publicerad i juli 2026, pekar tjugofem av tjugosex statistiskt säkerställda trender nedåt.

Även ersättarna sjunker, vilket är nytt. DINP steg fram till 2015, och det är den uppgiften som ofta citeras. Men i mätningarna därefter har halterna fallit tillbaka under utgångsnivån, och samma sak gäller den icke-ftalata ersättaren DINCH. Det enda ämne som ökar i den senaste rapporten är bisfenol S, som inte är en mjukgörare.

Hos vuxna såg bilden annorlunda ut under 2000-talets första decennium. Bland 1 651 gravida i SELMA-studien sjönk DEHP mellan 2007 och 2010 medan DINP, DIDP och DINCH steg, och hos förstföderskor i Uppsala ökade DINCH fram till 2014. Det var den period då ersättarna fasades in. Barnmätningarna visar att den kurvan sedan vände.

Forskarna räknade också tillbaka vad fyraåringarna faktiskt fick i sig 2015, utifrån urinhalterna. Det landade på 2,4 mikrogram per kilo kroppsvikt och dygn för DEHP, 2,3 för DBP, 0,34 för BBzP och 2,8 för DINP, räknat som geometriska medelvärden. Det är uppmätt på svenska barn, inte modellerat, och det ligger under EFSA:s riktvärde.

Två reservationer hör till. Grupperna i de olika mätomgångarna är inte helt jämförbara, och urvalen är små: den senaste omgången bygger på 55 barn. Och i toppen av fördelningen är marginalen till riktvärdet inte bred.

Att jaga en ftalat i taget har ändå en baksida: varje förbud följs av en ersättare som inte är lika väl undersökt. Det är därför den nya leksaksförordningen förbjuder hormonstörande ämnen som grupp från 2030 i stället för ämne för ämne.

Vad ingen har mätt

Samtliga beräkningar ovan bygger på migration från nya leksaker. CSTEE:s siffror gjordes på leksaker som var nya på 1990-talet. Ingen av de studier som citeras i den här artikeln har mätt hur mycket ftalat som i dag vandrar ur en gammal leksak och in i ett barn. Göteborgsstudien mätte halt i materialet. Det som skulle behövas är en migrationsmätning på just gamla leksaker, och den finns inte publicerad.

Fördjupning: vad forskningen visar, och vad urvalen inte visar

Vad forskningen visar, och vad urvalen inte visar

Göteborgsstudien

Bethanie Carney Almroth och Daniel Slunge vid Göteborgs universitet analyserade 157 leksaker och barnartiklar och publicerade resultaten i Journal of Hazardous Materials Advances 2022. Av föremålen var 103 gamla och 54 nya, inköpta före respektive efter att de strängare reglerna infördes. Bland de gamla överskred 83,5 procent gränsvärdena för ftalater eller kortkedjiga klorparaffiner. Bland de nya var siffran 29,6 procent.

Två saker är värda att veta innan siffrorna tas med hem. Studien mätte halt i materialet, inte dos i ett barn. Och de 157 föremålen är inte ett slumpmässigt urval ur svenska barnkammare, utan ett urval riktat mot de produktgrupper forskarna misstänkte, bland annat utklädnadskläder. Det syns i deras egen siffra för nya föremål: 29,6 procent, mot 15 procent i Kemikalieinspektionens tillsyn av 297 varor i handeln. Att andelen är ungefär dubbelt så hög talar för att materialet var anrikat. Då gäller det båda staplarna: 83,5 procent beskriver andelen bland misstänkta gamla föremål, inte bland gamla leksaker i allmänhet.

Plymouthstudien

Andrew Turner vid University of Plymouth mätte grundämnen i omkring 200 begagnade plastleksaker insamlade i sydvästra England och publicerade studien i Environmental Science & Technology 2018.

Här är urvalsordningen avgörande. Turner screenade först alla leksakerna med röntgenfluorescens, plockade sedan ut de komponenter där screeningen visat höga halter, och migrationstestade 26 av dem. Åtta överskred leksaksdirektivets gränsvärden för kadmium eller bly. Det är alltså åtta av de mest misstänkta komponenterna ur omkring 200 leksaker, inte åtta av 26 slumpvis valda. Räknat på hela materialet handlar det om storleksordningen fyra procent. Högst halter uppmättes i gula och röda byggklossar och figurer.

Studien nyanserar ändå bilden av hårdplast som oproblematisk. Kemikalieinspektionens uttalande om trä och hårdplast gäller ftalater, alltså mjukgörare, och där stämmer det. Tungmetaller i färgpigment följer inte samma logik och regleras på ett annat sätt: ftalater mäts som halt i materialet, metaller som migration ur det. Siffrorna från de två studierna går därför inte att jämföra rakt av.

Tillsynen av nya varor

Kemikalieinspektionen granskade 297 leksaker och barnprodukter i handeln under 2022 och 2023 och redovisade resultatet i rapporten Tillsyn 7/23. I 44 av varorna, 15 procent, fanns för höga halter av begränsade ämnen. Bland de 35 halloweenartiklarna var andelen 20 procent. Ftalater och bly var de vanligaste fynden. Urvalet är riskbaserat och riktat mot misstänkta varor, så den verkliga andelen på marknaden är lägre.

Undersökningen gäller nya varor i butik och duger inte som argument om second hand. Den hör ändå hemma här, av två skäl. Den visar att ett årtal säger något om sannolikhet men inget om garanti. Och den visar att problemet inte är avgränsat till andrahandsmarknaden. Inspektören Frida Ramström beskriver proportionerna i myndighetens sammanfattning: ”I de flesta fall innebär ämnena inga akuta risker för barns hälsa, men de bidrar till den totala exponeringen av farliga ämnen som barn utsätts för och många av dem har egenskaper som kan ge upphov till hälsoproblem om man utsätts för dem under en längre tid.”

Fördjupning: vad som ändras med den nya leksaksförordningen 2030

Vad som ändras med den nya leksaksförordningen

EU antog en ny leksaksförordning, (EU) 2025/2509, den 26 november 2025. Den ersätter direktivet från 2009, men först den 1 augusti 2030. De artiklar som började tillämpas den 1 januari 2026 rör anmälda organ, kommittéförfarande och påföljder, alltså administrationen bakom regelverket, inte ett enda krav på en leksak.

• Digitalt produktpass. Tillverkaren ska skapa ett pass innan leksaken släpps ut, och databäraren ska sitta på leksaken eller etiketten. Spårbarheten blir betydligt bättre. Tillverkningsdatum ingår dock inte bland uppgifterna passet ska innehålla, så luckan den här artikeln handlar om täpps inte igen.
• Fler ämnesgrupper förbjuds generellt. Direktivet förbjuder generiskt bara cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen. Förordningen lägger till bland annat hormonstörande ämnen för människors hälsa i kategori 1 och 2, samt 34 bisfenoler.
• PFAS förbjuds. Avsiktlig användning av per- och polyfluorerade alkylsubstanser i leksaker blir förbjuden, med undantag för otillgängliga elektroniska komponenter och batterier. PFAS i barnprodukter är samma fråga vi tog upp i testet av vinteroveraller.

Övergångskonstruktionen från 2013 upprepas: leksaker som släppts ut enligt det gamla direktivet före den 1 augusti 2030 får fortsätta tillhandahållas, utan bortre datum. Om tio år kommer alltså någon att skriva att gränsen går vid 2030, och det kommer att stämma ungefär lika bra som 2013 gör i dag.

Så gjorde vi granskningen

Kanalernas regler. Vi läste de publicerade mottagnings-, gåvo- och annonsreglerna hos Myrorna, Erikshjälpen, Stockholms Stadsmission, Läkarmissionen Second Hand, Röda Korset, Tradera och Blocket den 1 september 2026, och citerar dem ordagrant. Där kolumnen innehåller en iakttagelse om vad som saknas är det märkt som Barnnets notering, inte som citat. Urvalet är gjort bland de kedjor och marknadsplatser som är rikstäckande och publicerar sina regler öppet; Facebook Marketplace och Sellpy ingår inte, den förra för att reglerna inte är landsspecifika och den senare för att sortimentet i allt väsentligt är kläder. Vi har inte kontaktat någon av aktörerna för kommentar och vi har inte observerat vad som sker i butik. Röda Korset hänvisar givare till närmaste butik för vad just den tar emot, och lokala rutiner kan avvika hos samtliga. Sidorna är arkiverade hos Wayback Machine och länkade i källistan, så att formuleringarna går att kontrollera även om sidorna ändras. Fyra av dem arkiverades den 1 september 2026; för Erikshjälpen, Läkarmissionen och Blocket är den senaste tillgängliga ögonblicksbilden äldre, och datumet framgår av länken.

Kedjornas egen försäljning. Vi läste Myrornas webbshopstext och räknade annonserna i webbshoppens leksakskategori den 1 september 2026. Vi har inte gjort testinlämningar, testköp eller kemiska analyser, och drar därför inga slutsatser om hur reglerna tillämpas i butik.

Utbudsräkningen. Vi sökte på tradera.com den 1 september 2026 kl. 08:41 på nitton uttryck som beskriver plastleksaker, dockor och utklädnadskläder för barn, noterade Traderas egen träffräknare och klassade de omkring åttio första annonsrubrikerna per sökning efter om säljaren daterar föremålet till före 2013. Antalet granskade rubriker understiger ibland åttio, eftersom samma annons kan förekomma flera gånger i resultatlistan och då räknats en gång. Söktermen ”gamla leksaker” gav 292 träffar men uteslöts: träffarna var till övervägande del frimärksutgåvan ”Gamla leksaker” från 1978. Söktermerna ”utklädnad barn”, ”maskeraddräkt barn”, ”babydocka”, ”gummianka” och ”gummileksak” gav få eller inga åldersmärkta rubriker och redovisas inte. Vi summerar inte söktermerna, eftersom samma annons kan träffas av flera sökningar.

Rättsläget. Direktiv 2009/48/EG, REACH bilaga XVII och förordning (EU) 2025/2509 är lästa i konsoliderad svensk lydelse i EUR-Lex, inte i andrahandsreferat.

Forskningen. Siffrorna är hämtade från studiernas egna sammanfattningar och från Kemikalieinspektionens rapport. Ingen av studierna samlade in sina föremål från svenska andrahandskanaler, och ingen av dem mätte hur mycket som migrerar ur en gammal leksak. Värt att nämna: forskning.se:s referat av Göteborgsstudien anger 57 föremål, medan studien och universitetets eget pressmeddelande båda säger 157.

Källor

• Kemikalieinspektionen, Elsäkerhetsverket och Konsumentverket: Risker med begagnade leksaker (till privatpersoner) och Begagnade leksaker – checklista (till företag)
• Kemikalieinspektionen: Gamla leksaker kan vara farliga (2023)
• Kemikalieinspektionen: Tillsyn av leksaker och halloweenartiklar 2022–2023, rapport Tillsyn 7/23, samt myndighetens sammanfattning
• Carney Almroth, B. och Slunge, D.: ”Circular economy could expose children to hazardous phthalates and chlorinated paraffins via old toys and childcare articles”, Journal of Hazardous Materials Advances, 2022. Se även Göteborgs universitets pressmeddelande
• Turner, A.: ”Concentrations and Migratabilities of Hazardous Elements in Second-Hand Children’s Plastic Toys”, Environmental Science & Technology, 2018. Se även University of Plymouths pressmeddelande
• Direktiv 2009/48/EG om leksakers säkerhet (konsoliderad lydelse), REACH bilaga XVII post 51 och 52 och förordning (EU) 2025/2509 om leksakers säkerhet
• Lag (2011:579) om leksakers säkerhet
• EU:s vetenskapliga kommitté CSTEE: yttrande om ftalater i leksaker, november 1998 (tolerabla dagliga intag och uppskattad exponering) och yttrandet om migrationstestmetoderna, september 1999
• EFSA: gemensamt tillfälligt tolerabelt dagligt intag för fyra ftalater, 2019
• Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning: Barns exponering för miljökemikalier i Stockholm 2024 (Dühr m.fl., 2026) och motsvarande rapport för 2019–2021. Larsson m.fl.: de två första mätpunkterna, Environment International 2017. Shu m.fl.: tidstrender hos svenska gravida 2007–2010, 2018. Gyllenhammar m.fl.: förstföderskor i Uppsala 2009–2014, 2017
• Kommissionens beslut 1999/815/EG (skäl 31–33 och 37, där haltgränsen införs och motiveras), förslaget KOM(1999) 577, direktiv 2005/84/EG och förordning (EU) 2018/2005 (bakgrunden till haltgränsen)
• Myrorna: Det här tar vi inte emot (arkiverad 01/09 2026)
• Erikshjälpen Second Hand: Skänk till Second Hand (arkiverad 15/06 2026)
• Stockholms Stadsmission: Skänka kläder, saker och möbler (arkiverad 01/09 2026)
• Läkarmissionen Second Hand: Frågor om gåvor (arkiverad 21/04 2026)
• Röda Korset: Så skänker du till Second Hand (arkiverad 01/09 2026)
• Tradera: Objekt du inte får sälja (arkiverad 01/09 2026)
• Blocket: Regler för annonsering (arkiverad 18/02 2026)

Läs vidare på Barnnet: Avgifta barnens vardag · Återkallade barnprodukter 2026 · Vinteroverall bäst i test · Husmorsknep för barnfamiljer